Om drevern
Drevern
eller som den tidigare hette, Dachsbracken, är en hund som avlades fram på kontinenten i mitten av 1850-talet. Vi behöver alltså inte gå så långt tillbaka för att finna dachsbrackens rötter – i Sydtyskland, Tyrolen och Schweiz. Namnet skapades mycket för att visa rasens ursprungsblandning: der Dachshund och den högre stövaren, der Bracke.
Drevern är en allrounddrivare som idag används till jakt efter hare, räv och rådjur. Den har alltid varit en hund för jägaren och har förskonats från extrem exteriöravel. Detta hindrar naturligtvis inte att specialisera drevern på ett viltslag.
Det finns många exempel på alldeles utmärkta hardrivare som väl kan jämföras med de bästa stövarna. Drevern har av någon jaktskribent kallats "de drivande hundarnas formel 1".
Utmärkande för en bra drever är ett lagom vidsträckt sök, förmåga att snabbt resa vilt, spårnoggrannhet och lagom drevhastighet.
Till sin storlek har drevern ofta ett välklingade skall samt förmåga att avbryta drev som sträcker ut. På drevprov fr. o. m 1997 måste en drever självmant avbryta och återvända ifrån drev eller tappt en gång på dagen för att kunna tilldelas 1:a pris på rådjur.
En lågbent jakthund med träffande namn. De första registreringarna i SKK gjordes redan 1913. 1944 bildades Svenska Dachsbrackenklubben och 1947 ändrades namnet till Drever och Svenska Dreverklubben. SDK har idag 24 lokalklubbar och ca 5000 medlemmar.
Rasstandard
Helhetsintryck
Drevern skall vara en relativt långsträckt och lågställd hund, som mera präglas av styrka och robusthet än av ädelhet och snabbhet. Den skall ha god resning och väl utvecklad muskulatur samt vara rörlig. De skillnader i kroppsbyggnaden som betingas av könet skall vara tydligt framträdande.
Uppförande/Karaktär
Drevern skall vara uppmärksam och ha ett lugnt temperament. Den får inte vara aggresssiv, nervös eller skygg.
Utseende
Huvudet skall vara förhållandevis stort. Det skall vara långsträckt och avsmalna framåt.
Skallparti
Hjässan skall vara obetydligt välvd.
Stop
Stopet skall vara svagt markerat.
Nostryffel
Skall vara svart med väl utvecklade och vida näsborrar.
Nosparti
Nospartiet skall vara väl utvecklat och får varken uppifrån eller från sidan sett vara snipigt.Nosryggen skall var rak eller svagt konvex.
Läppar
Läpparna skall sluta väl intill käkarna och täcka tänderna. Mungiporna skall vara slutna.
Käkar/tänder
Käkarna skall vara kraftiga med ett regelbundet och komplett saxbett. Tångbett accepteras.
Ögon
Ögonen skall vara klara och uttrycksfulla. De får inte vara utstående eller stirrande. Färgen skall vara mörkbrun. Ögonlockskanterna skall sluta väl an mot ögongloben.
Öron
Öronen skall vara relativt lågt ansatta, medellånga och breda med slätt fall. De skall vara avrundade nertill. Örats inre kant skall ligga tätt intill kinden.
Hals
Halsen skall vara förhållandevis lång och kraftig utan något löst halsskinn. Den skall vackert och jämnt övergå i kroppen.
Kropp
Ryggen skall vara stark och muskulös. Den skall slutta svagt mot korset.
Ländparti
Länden skall vara kraftig och förhållandevis kort. Från sidan sett skall den vara svagt välvd.
Kors
Korset skall vara långt, brett och svagt sluttande.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara väl utvecklad och äggformad. Den skall nå tydligt nedanför armbågen. De bakre revbenen skall vara väl utvecklade.
Underlinje
Bröstkorgen skall jämnt övergå i den svagt uppdragna buklinjen.
Svans
Svansen skall vara lång samt grov vid roten. Den skall helst bäras hängande men får bäras högre, dock aldrig uppbruten över ryggen.
Extremiteter
Frambenen skall framifrån sett vara raka. Benstommen skall vara kraftig.
Skulderblad
Skulderbladen skall vara långa och breda med väl utvecklad kam. De skall sluta väl intill bröstkorgen. Från sidan sett skall dess längdaxel bilda 50 graders vinkel mot horisontalplanet. Skulderbladet skall ha väl utvecklad muskulatur.
Överarm
Överarmarna skall vara förhållandevis långa och breda. De skall ligga väl intill bröstkorgen men dock vara fritt rörliga. De skall bilda ca 100 graders vinkel mot skulderbladens längdaxlar.
Armbåge
Armbågarna skall varken vara utåt- eller inåtvridna.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara fjädrande och från sidan sett svagt vinklade.
Tassar
Tassarna skall vara fasta med väl slutna tår och väl utvecklade trampdynor. Tassarna skall varken vara utåt- eller inåtvridna.
Bakställ
Bakbenen skall bakifrån sett vara parallella.
Lår
Låren skall vara breda och muskulösa.
Knäled
Knälederna skall vara väl vinklade.
Has
Hasorna skall vara breda och kraftiga.
Mellanfot
Mellanfoten skall vara kort och stå nästan lodrät. Sporrar bör avlägsnas.
Päls
Pälsstruktur: Pälsen skall vara grov, tätt åtliggande och rak. På huvud, öron och nedre delen av benen skall pälsen vara kortare. På hals, rygg och lårens baksidor längre. På svansens undersida skall den vara borstig, men inte bilda fana.
Färg
Med undantag för övervägande vit färg samt leverfärg, är alla färger i kombination med vita tecken tillåtna. Färgerna skall vara klara och så skarpt avgränsade från varandra som möjligt. De vita tecknen skall vara synliga såväl framifrån som från sidorna och bakifrån. De skall helst förekomma både som bläs och hel halsring, samt på ben, tassar och svansspets. En symmetrisk teckning är önskvärd.
Storlek
Mankhöjd: Hanhund 32-38 cm, idealhöjd 35 cm. Tik 30-36 cm, idealhöjd 33 cm